more and more each day

När man väl talade om det ja.. 
Löftet du inte ens hade behövt ta upp men när du gjorde det 
trodde jag du sa det för vår skull. Och jag visste inte 
hur du hade tänkt dig att hålla det men eftersom du sa det och så tydligt  
så tänkte jag att du visste vad du gjorde.
Och jag vill verkligen inte förstöra något men jag har försökt och jag kan verkligen inte släppa 
det än, för det tog för jävla hårt sist. 
Men jag har aldrig sagt att du inte får, men jag 
känner det fortfarande och det kan jag inte ändra på det även om jag har försökt. 
tyvärr

Lately I've been wandering
Off the narrow path
You've given me so many things that I've never had
And all in all I know it's you that always pulls me through
If you reach deep inside you'll see my heart is true


Om man ska tänka på något lite roligare i alla fall så ska tove och
jag vara lite aktiva, antingen gymmning eller motionssim 
på vp idag. 

_________________________
Just nu är jag så jävla arg så jag inte vet vad. Va fan snackar du om? 
Jag blir så ååååååh vet inte vart jag ska ta vägen!!!!

exposed

Ja förra veckan var det ju lite dåligt med skrivandet, kan
bero på att jag hade en spanjorska hemma hos mig som tog
ganska mycket tid. 
Ja det var kul i alla fall, fast hon kunde då ingen engelska alls men det
funkade bra :) 
Igår va ingen höjdardag precis, det enda som
verkligen kändes bra var träningen. Allt annat och 
nästan alla andra var för jävligt. 
Jag orkade inte på kvällen efter det, jag var för trött ville ha lite tid 
för mig själv bara. Helt ärligt vet jag verkligen inte när jag hade det 
sist och det skulle ha varit så skönt om jag hade fått domdär
2-3 timmarna utan problem. Men nu fick jag ju inte det,
ringa och säga godnatt och se vad den andra gjorde som var så viktigt och mysigt. 
Det passar visst bara vid bråken istället för annars. Ibland
förstår jag verkligen ingenting och det
gör mig så rädd..
Rädd för vad som kommer
hända för allt är så oförutsägbart
Verkligen.
Det där löftet, om det vore "kännt", jag är helt säker på att 
det skulle förändra väääldigt mycket.  Jag 
tänker inte säga det heller, men..
Om du bara visste..

I want to be exposed, and not be afraid to fall.
'cause right now, I am

we won't fade away

Nu är det som det är, känns lite konstigt och jobbigt men ändå
tror jag inte riktigt jag har fattat än. Men nu är det som det är och
jag tror det är rätt bra. 

The night air breathes
but not so easy as before
did you notice, did you take the time to listen to my breath
or to my words
when I spoke
explain my feelings and my reasons for the way I love you
I'm getting to the point

and I feel like I do 

 

Jag tror inte det

that's why I need this...


Goodbye my fears

Det undrar jag lite fortfarande. Jag tar fortfarande 
något slags avstånd men,
varför? 
Det är ju en gammal visa, gammalt groll helt enkelt. Opålitlig? Jag vet inte men
jag tror det är därför. Men jag borde verkligen tänka "gammalt "och skita i den
där känslan. Det kommer jag nog aldrig riktigt kunna göra. Den finns kvar där 
inne även om det är svagare och längre bort än förrut. 
Och för att sammanfatta tanken så
säger den bara "avstånd". Men jag har ingen anledning till det längre, tror jag inte? 
Jag går helt enkelt på känslan. 
Det är sånt jag inte har kunnat sätta fingret på
tidigare. Därför är det så läskigt när vissa människor verkar känna en mer än vad man själv gör
och sånna man bara har kännt i ett år och inte ens tagit del av ens privatliv. 
Det stämmer precis in på mig faktiskt, jag går alltid på känslan. Det kanske är sant det 
med att dom som gör det får jobba lite mer för det. Jag vet inte men din förra uppfattnig
var ju helt rätt så då kanske denhär också är det. Inom sporten i alla fall, resten märker man väl 
efterhand. 
Det är sånnahär saker jag
inte förstår varför jag ens tänker på. Det är ju 
faktiskt inget som jag ens har problem med längre (?) eller
tycker är jobbigt men ändå tänker jag lite på det.
Med sånna bitar förstår jag mig på migsjälv mer och mer hela tiden. 


Från det ena till det andra så har jag faktiskt 
varit väldigt duktig idag. Torsdagar är ju ganska lugna för mig eftersom 
jag inte börjr fören halv 1 och slutar vid halv 2 så, innan skolan idag hann jag
faktiskt följa med Mackan till tandläkaren. Jag trodde han skulle ta bort sin tandställning
men så blev det inte. Så då var jag med andra ord inne i Oskarshamn, sen kommer jag hem 
och åt, latade mig lite och sånt. Vidare iväg och tog städet innan med 
och jag var snabb idag fast det var så skitigt. 
Har inte så många gånger kvar nu typ 2 st, sen är det dags  för vaktmästaren att ta 
över igen. Men det visste jag ju hela tiden. Skulle ju bara få städa lite innan sommarn,
under sommarn och sen fram till september för då hann inte vaktmästaren med. 
Hade varit gutt att fortsätta, är ju inte så ansträngande. 


I'm growing out of my skin

can't belive

Så vad ska man säga, 
då har man lyckats få ännu en burk med antibiotika. Det måste
va något fel på mig, är ju verkligen inte första gången precis. Så igår satt jag bara 
hemma med min älskling, såg på film och pluggade, alltid insnodd i en filt så jag inte skulle bli mer kall. 
En rätt skön dag sen åkte jag på träningen, ville så gärna det är ju så kul och det
gick riktigt riktigt bra :) Sen efteråt kom det ut en tjej från läktaren
som visade sig vara arnes gamla ryttare, inte ägare men
hon hade ridit honom en hel del. Fick
reda på lite småsaker som man inte hade fått höra innan och en del saker om honom 
som var helt annorlunda än vad dom sa när vi köpte honom.
Blev riktigt imponerad när hon hade själv hoppat en bana på 140 cm med honom. 

Annars känner jag mig rätt trött idag, lite hängig och
irriterad oooooom det nu är så som det verkar.
en sur min igen ? 


ja nu sitter jag bredvid fröker utter på spanskan, måste säga att hon 
är väldigt söt idag, fin i håret och allt ;) 


can't believe what is in front of me
The water's rising up to my knees
And I can't figure out
How the hell I wound up here
Everything seemed okay when I started out the other day
Then the rain came pouring down
And now I'm drowning in my fears
And as I watch the setting sun
I wonder if I'm the only one

wonder

Idag har jag verkligen inte varit på hugget och bara tråkiga lektioner med. Försökte förklara för min f.ekonomi lärare att det är tråkigt att jobba efter böcker varje lektion. Vad hade man  förväntat sig, att hon skulle förstå? Näe, hon hade betalat dyrt för dom böckerna, så gick det med det. 

Har haft något glittersyndrom eller något. Misstänker att det var när Isabelle 
visade mig sin "leksaks klubba" i morse. I ena änden var som en liten fläckt som hon blåste i ansiktet på mig.
Måste ha kommit glitter ur den eller nått. 
Nu sitter jag på spanskan och spanjorerna anländer om en vecka
lite nervöst eftersom hon som ska bo hos mig har gått om skolan typ 2 år
för att hon inte kan någon engelska. Utmaning, men det är så det blev. 


and as I watch the setting sun, I wonder if I'm the only one.

I'm walking on

idag väcks man av mamma som är på väg upp till stallet, 
blev visst bråttom för mig med var tvungen att skynda mig upp så vi hann att klippa 
hästen innan tove skulle ha klippmaskinen :) brukar ta runt en 3 - 3 och en halv timme men idag tyckte jag det gick rätt fort. 
blir en slapp - dag idag, ska äta hos mormor, vilket var väldigt länge sen. mackan ska med tror jag så får vi se vad det blir av allt sen :) 

cause everybody tries to put some love on the line
and everybody feels a broken heart sometimes
and even when I'm scared I have to try to fly
sometimes I fall
but I've seen it done before
I gotta step outside these walls

otursdag?

Min morgon började toppen, 
vaknade upp hos mackan som började 
pyssla om mig med värsta "hotellfrukosten" vilket var toppen för JAG ÄLSKAR FRUKOST :) Så tände han brasa och allt jätte mysigt. Sen började ju allt. 

Jag skulle hem, hinna rid och duscha innan jag skulle till fröken utter och helst träffa alla innan för vi skulle handla men men. Jag ringde hem, inget svar ? häpp, hörde av sig till anna. Ja mamma och pappa är i Borgholm, JASÅ ? Hur kommer man hem då utan cykel utan föräldrar med bil och nästan alla mackans släktningar ( alla bor typ på oknö) var i Danmark. Hm. Gå? Nej tack, jag började få ont om tid. Frågade min lillasyster som numera är moppetjej om hon ville skjutsa mig men inte, för hon var med en kompis. Så tillslut gjorde Anna och Mackan en deal. Han fick skjutsa mig på moppen (som helst inte ska användas) till Alvinssons och Anna skulle därefter skjutsa mig vidare hem. Så Mackan och jag åkte dit men ingen Anna så han skulle åka och möta henne och Annie då men kör åt fel håll xD Han körde hem mot mölstad medan dom kom från ljugnäs hållet så sen fick jag stå där helt själv i säkert 10 min utan att någon kom. TILLSLUT kom dom allihopa anna skjutsar mig bara till kuggås "ÅK MED MACKAN" för han skulle inåt köpingen för att träffa kinte. Så jag hoppar på men får bara åka med till biografen för sen blev det jätte bråttom till kinte. Så fick Anna ta mig på moppen hem, sen
när jag kommer innan fördörren märkte jag det första jag såg att min katt hade mått lite dåligt i magen och spytt på mattan. Åh, jobbiggt. Hade ju bråttom till stallet nu för att hinna rida innan jag skulle träffa dom andra, väl i stallet börjar det regna. Väldigt kul.. Men det blev ju värre, allt slutade ju med att jag fick rida ut i skogen alldeless ensam i värdens åskoväder så började det blåsa och spöregna med.
Väl hemma hoppar jag in i duschen direkt menhör hela tiden att min mobil ringer, flera gånger !?! och varje gång man ringde upp alla som hade ringt va det ingen som svarade eller inte gick att komma fram till dom. 
Det tjurade sig direkt när jag skulle gå med, nycklarna !? Mamma hade ju tagit dom men så ville hon jag skulle leta när det fanns reservnyckel, nejdu. jag tog den och gick. Började gå sen skickar frida ett sms om jag kan ta med morötter, fick vända och hämta. 
ÄNTLIGEN FRAMME! 
Tur att det blev en lyckade kväll iaf, hade askul :D 
Utter, Jossan, Frida, Alma, Becca och jag.
måste säga att det säkert va första gången i hela mitt liv jag vann på "med andra ord" haha, jossan och jag med, ja det va kul :) 

titta, 3 dagar i rad nu ;) 

thunder

det märks ju knappast att jag har haft den här bloggen sen slutet av mars haha
fick ju ett fnatt för mig i sommras om att jag skulle börja använda denhär regelbundet. men som sagt, två dagar i rad var nog det jag klarade av. 
tror det är för jag inte vet så många som har blogg eller så många som vet att jag har. men nu är det andra dagen i rad jag skriver, så om jag ska göra något framsteg med dethär skriveriet blir det till att skriva imorgon också annars lär jag ha lagt den bakom mig igen ;) 

you are my thunder
yes my love, you are, 
you really are.
som jag har sagt förrut, älskling du kunde inte visa det på
något bättre sätt, och bara det gör mig glad :) 
sitter här på en svenska lektion bredvid frida, har suttit och tittat på en spingel som slängde ner en tråd från taket och ner framför våra ögon, sen klättrar han upp igen och ner upp och ner och håller på så. en riktig liten fuling va det
heeeeelg - tjejkväll hos utter imorgon haha den retstickan men.
vilka ord konstiga ord jag använder idag känner jag xD 



And longing for the breeze
I need to step outside, just to see if I can breathe 

surprise

Egentligen undrar jag varför jag inte skriver här så ofta, tror att det är för det inte är så många som
vet att den finns. Men just idag är det precis därför jag tycker det är så bra att
det är så, det är precis det jag är ute efter. att inte alla ser.

jag undrar hur mycket man egentligen ska tåla/ orka att få höra
om man ens ska kunna acceptera dethär och gå vidare och tro att allt ska bli så bra
förrut trodde jag alltid det, så fort vi kommit över dethär kan ingen ha det bättre än oss, när vi har det BRA ja.
då kan jag hålla med om det, men när vi bråkar,åh. alla kan ha det bra och känna sig 
lyckliga, alla par kan bråka och tycka att allt är skit men 
jag undrar verkligen om det är så många som får höra sånna saker som
jag får? 
och om dom skulle klippa av bandet och gå därifrån direkt i så fall eller vad dom skulle göra 
. det känns så...
har blivit för många gången med ofta samma sak och det är inte bra,
inte bra alls. 
även om det ändrar sig för stunden kommer det ju säkert komma tillbaka, pendla 
precis som vanligt
det är inte den kärlek jag vill ha
jag vill känna att min kille verkligen tycker om mig i alla väder och vind för precis den jag är.
och jag vet inte om jag har det. har jag det ? 
det är det jag vill ha i alla fall och det är faktiskt ett krav för mig. 
vet inte vad jag ska göra för att göra det bästa, även om jag vet vad 
andra tycker. kan man va så klyven så den ena delen av mig håller 
med de andra så det bara skriker om det och den andra delen av mig
säger mig att jag inte klarar av det för då skulle jag tappa så mycket 
som jag tycker om.

aja hur eller hur hände det ju faktiskt något kul igår med 
visade sig att jag ska få följa med tove till österike v. 6 :) hoppas vissa av oss kan
va glada för mig skull i alla fall ... :/ 
har i alla fall något att se fram emot där jag bara ska ha det kul
och slippa tänka på en massa dumheter. 




My mind is gone, i'm spinning round
And deep inside, my tears i'll drown
I'm losing grip, what's happening
I stray from love, this is how I feel

RSS 2.0