Goodbye my fears

Det undrar jag lite fortfarande. Jag tar fortfarande 
något slags avstånd men,
varför? 
Det är ju en gammal visa, gammalt groll helt enkelt. Opålitlig? Jag vet inte men
jag tror det är därför. Men jag borde verkligen tänka "gammalt "och skita i den
där känslan. Det kommer jag nog aldrig riktigt kunna göra. Den finns kvar där 
inne även om det är svagare och längre bort än förrut. 
Och för att sammanfatta tanken så
säger den bara "avstånd". Men jag har ingen anledning till det längre, tror jag inte? 
Jag går helt enkelt på känslan. 
Det är sånt jag inte har kunnat sätta fingret på
tidigare. Därför är det så läskigt när vissa människor verkar känna en mer än vad man själv gör
och sånna man bara har kännt i ett år och inte ens tagit del av ens privatliv. 
Det stämmer precis in på mig faktiskt, jag går alltid på känslan. Det kanske är sant det 
med att dom som gör det får jobba lite mer för det. Jag vet inte men din förra uppfattnig
var ju helt rätt så då kanske denhär också är det. Inom sporten i alla fall, resten märker man väl 
efterhand. 
Det är sånnahär saker jag
inte förstår varför jag ens tänker på. Det är ju 
faktiskt inget som jag ens har problem med längre (?) eller
tycker är jobbigt men ändå tänker jag lite på det.
Med sånna bitar förstår jag mig på migsjälv mer och mer hela tiden. 


Från det ena till det andra så har jag faktiskt 
varit väldigt duktig idag. Torsdagar är ju ganska lugna för mig eftersom 
jag inte börjr fören halv 1 och slutar vid halv 2 så, innan skolan idag hann jag
faktiskt följa med Mackan till tandläkaren. Jag trodde han skulle ta bort sin tandställning
men så blev det inte. Så då var jag med andra ord inne i Oskarshamn, sen kommer jag hem 
och åt, latade mig lite och sånt. Vidare iväg och tog städet innan med 
och jag var snabb idag fast det var så skitigt. 
Har inte så många gånger kvar nu typ 2 st, sen är det dags  för vaktmästaren att ta 
över igen. Men det visste jag ju hela tiden. Skulle ju bara få städa lite innan sommarn,
under sommarn och sen fram till september för då hann inte vaktmästaren med. 
Hade varit gutt att fortsätta, är ju inte så ansträngande. 


I'm growing out of my skin

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0