every moment brings a surprise

jag är så grymt trött idag. Det brukar visa sig genom att jag kan verka okoncentrerad samt ointresserad ibland gnällig men sådan känner jag mig inte idag. 

Åh vad jag hatar den här rasten, den är så otroligt seg. Sitter själv just nu, Jossan försvann eller var det kanske jag som försvann jag vet inte men hon borde titta förbi här snart tycker jag. Vad jobbigt 

Åh vad ska man säga, 

man vill så gärna kunna hjälpa alla med deras problem i alla fall dom man bryr sig om men hur? Om det skulle finnas ett sätt att enkelt kunna hjälpa så det känns lite bättre utan att lägga sig i vore perfekt. Tyvärr kan jag inte göra så mycket mer än att prata och stötta den man tycker om. Så tjejen, du vet att jag bryr mig och skulle hemskt gärna vilja hjälpa om det fanns något sätt men det är trotts allt tanken som är det viktiga. 

Jag hatar själv de där situationerna och jag ångrar så här i efterhand att jag inte hanterade mitt problem på ett annat sätt men där fick jag för det. Det är väl det som är det svåra med vänskap, att när den verkligen sätts på prov måste den komma från båda hållen även om man tycker att ens egen vilja är så stark så den hade räckt till båda två. Så svårt att läka något som redan gått sönder, så svårt att se problemen i tid men så lätt att ångra beslut man redan har tagit. 

The finish line,
is almost here,
and someone softly whispers in my ear,
times like these,
are memories,
to hold deep down inside of you and me.