every moment brings a surprise

Till att börja med, Österrike. 

Jag spenderade som sagt en vecka i Österrike tillsammans med Tove och hennes föräldrar som gjorde sig sällskap av familjen Svensson och familjen Johansson. Med andra ord Hampus med föräldrar plus Ted och Johansson är förstås Anton tillsammans med sina päron. Det roliga med det var att vi var 5 ungdomar i samma åldrar (- 90 och - 91) som åka ungefär lika fort och likadana backar men det hände såklart att Hampus och Anton skulle ta sig ut på offpist men Tove och jag var duktiga och följde efter ibland. Hur eller hur var resan jätta trevlig och jätte rolig och det blev ganska många kvällar i allrummet med kortspel, pingis, prat om allt bland annat spökhistorier och myter häromkring som man aldrig hade hört innan. (Nu är jag pepp på det såklart) Ganska mycket mobbning såklart men jag är van haha. Jag antar i alla fall att det är historierna ni vill höra och det finns det ju faktiskt några av. De första grejerna var lift-problem vilket brukar hända alla men de här var lite nya. 

Det finns i stort sätt bara sittliftar och kabinliftar i Österrike och jag fick såklart problem i båda, ingen av gångerna var mitt fel tycker jag inte men ändå. Som sagt, en sittlift, en plats mellan Hampus och Tove. Sittliften är på väg mot oss och vi står och väntar för att sätta oss men när jag vänder mig om har alla satt sig men det värsta var att min plats var upptagen. Vad ska man göra då? Tove hade satt sig på min plats och jag hade aldrig hunnit bort till hennes plats och vända mig om på den korta tiden så jag åker ut och in i väggen. Smart va, ha. De fick stanna hela liften för det. 

Över till kabin liften, de var fulla och vi 5 stod och väntade på nya liftar, det kommer en liftgubbe som puttade in Hampus i en och mig i en annan så jag är på väg in med skidorna under armen när dörrarna plötsligt stängs. Problemet var ju då inget annat än att jag kunde se att dörrarna hade stängts igen på mitten av mina skidor! Så jag står utanför med ena halvan av skidorna och de andra sitter där inne när kabinliftarna är på väg att åka igen. I ren panik börjar jag skrika på svenska att skidorna sitter fast och tillslut kommer liftgubben igen som får skynda sig att ta ut mina skidor. Sedan står vi där och bråkar, han på tyska eller nått sånt och jag på svenska. Ingen fattade vad den andra sa i alla fall men sura var vi båda två.

Nu har jag två saker till att berätta om ni orkar läsa. Det var i alla fall Afterskin, fy fan vad kul den var! Fullt ös, sång skrik, dans alla i sina skidkläder på bänkar och bord. Vi var igång där i 4- 5 timmar utan en lugn stund. När  vi hade varit där i ett par timmar och vi stod på våra bänkar och dansar och har oss känner jag att Hampus helt plötsligt tar tag i mig och innan jag hinner reagera är jag dynsur från huvudet och ner till pjäxan. Bordet mitt emot började asgarva och resten av tiden där kunde jag se folk skratta och peka bort mot mig. Själv trodde man att någon hade kaststat ett stort spann öl på en så jag slog till närmsta människan i huvudet. Dessvärre var det bara vatten och killen hade inget med vatten-kastandet att göra och hängde efter mig de återstående timmarna av Afterskin. Riktigt jobbig typ plus att man inte fattar något av vad han sa, en dansk var det. Hur eller hur kom vi därifrån och det var nog här på taxin på vägen hem som Pers skidor blev stulna, men det visste vi inte då. 

Väl hemma drog vi alla till puben, vår lugna lilla pub vid hotellet som blev helvild pga av vårt gäng den kvällen. Där träffade vi två tyskar, ett par, som Jeanette pratade med. Hon sa att vi hade med oss tre söta killar så de pekade ut Hampus till sin dotter och sa att de skulle träffas på puben igen onsdag kl 20.00 så var det klart. Dessvärre var det en tysk 12- åring han skulle dejta med världens största näsa så Hampus vågade inte gå ner. 

Mycket har hänt och det här var kort sammanfattat för min del så ni kan nog förstå att det var en kanonresa!