Äntligen
Kom hem för inte så länge sen. Jag började morgonen med att städa klubblokalen, sedan direkt hem och vidare till Kalmar med mamma och vet ni vad? Jag kliver in på Kings och bara utbrister " DÄR ÄR DEN!". Min väldigt efterlängtade tävlingskavaj som jag trodde jag skulle behöva beställa från Norge men icke. Det blev nästan storshopping av det hela. Det blev kavajen, en läderbrösta, en vit krage, en klänning, ett par jeans, en lång stickad tröja och ett par mjukisbyxor. Sedan ska hon från Kings höra av sig i morgon för de skulle kontakta Ridsportsförbundet och kolla om man får tävla i vita ridbyxor med svart skoning. I så fall ska dom beställas, skitsnygga var dom.
Så idag har humöret varit på topp och det känns som om städjobbet inte var förgäves utan till stor nytta i alla fall.
På tal om ingenting så kom jag ihåg ett lite gulligt minne från den dagen vi köpte Pompan. Var 10 år och när vi körde över Ölandsbron så satt vi och lyssnade på Marie Fredriksson
"Det här ska bli den bästa dan i mitt liv
Den första och den största dan i mitt liv
Jag ska hålla kvar, den känsla jag har
Att jag älskar"
och så vidare.
Och visst finns det olika sorters kärlek och olika sätt att älska?
Det är min syn på det hela. Jag har en kärlek till min pojkvän, en till nära och kära och en till min häst men ingen är riktigt den samma. Kan man säga så? Jag vet i alla fall att det finns en kärlek i det jag gör och det har väl alla. Eller? Och alla de här olika sorters kärlekar behöver väl inte vara olika starka. Ordet kärlek säger väl sig själv. Om ni undrar känner jag mig lite smått förvirrad för det är väl så det är, det är i alla fall så jag känner.
Blev lite fundersam på hur andra ser det. Jag känner att jag knappt skulle kunna välja mellan de här sakerna fast kärleken till familjen säger ju sig självt. Den skulle inte jag kunna vara utan. Men de andra "kärlekarna", kan man ens välja mellan dom? För det första ska det inte behövas och för det andra så går det knappt. Eller skulle ni kunna det?
Kommentarer
Trackback
